När jag först fick syn på Teuffel Guitars Birdfish vid Frankfurt-mässan 1997 var der ganska solklart att detta var en revolutionerande nyhet i gitarrvärlden. Efter att ha hängt på mig gitarren var det bara att konstatera att mina förväntningar efter detta första intryck mer än väl infriades.

Ulrich Teuffel började bygga gitarrer 1984. Mellan 1992 och 1997 studerade han industriell design på högskolan i Karls ruhe.Idén till Birdfish kom upp1994 och bestod i att omdesigna principen bakomen Stratocaster med dagens teknik och dess mojligheter. Han ville göra det på ett sätt som skulle uppfattas som lika radikalt som Stratocastern gjorde på 50-talet. Teuffels tes är att en elgitarr består av ett antal element: infrastrukrur (som möjliggör att strängarna kan hållas spända och stämda så att de kan vibrera länge), resonans (som ger ett instrument sin unika klang) samt mikrofoner/elektronik (som tar upp och vidarebefordrar strängens vibration).

I början av utvecklingen lade han ingen vikt alls vid det slutgiltiga utseendet. Det var i denna fas som Ulrich kom på konceptet med det han kallar "sustain bow" (aluminiumdelarna och resonansstavarna). Eftetsom vibtationerna i kroppen måste gå en längre sträcka än i en konventionell design fick han en annan attack i ljudet. 1995 var Birdfish-girarren klar för att demonstreras.

Konstruktion
Grunden till Birdfish är två aluminiumskulpturer som Ulrich själv har gjort: Bird och Fish, vilka ses tydligast bakifrån. Förutom att vara vackra utgör de en viktig del i gitarrens funktionsdesign och infrastruktur. Halsen och ena ändan av resonansstavarna sitter fast i ena skulpturen (jag tror det är fågeln) och fisken håller ihop den andra änden av resonansstavarna, stallet, stämskruvarna och elektronikmodulen som även den är av aluminium. Resonansstavarna är gjorda av swamp ash. Det medföljer även ett par stavar av lönn i röd finish och med en helt annan klang. Det går alltså att byta ut stavarna - den ena eller båda. Byter man en i taget behöver man inte ens ta bort strängarna. Redan här har vi alltså en finess som jag aldrig tidigare sett på en gitarr förut.

Den huvudlösa halsen är av vacker ögonlönn med greppbräda av ett separat stycke lönn. Vid första anblicken tänkte jag att här var man minsann tvungen att investera i de där konstiga strängarna med kula i bägge ändarna. Nej då! Stoppa strängkulan i jacket vid stämskruven nedanför stallet och dra strängen genom glipan vid strängfästet ovanför sadeln och dra till spaken så sitter strängen rejält fast. En mikrofonskena som går mellan "fisken" och "fågeln" håller mikrofonerna på plats men har ingen övrig strukturell funktion. Förutom Shallers Tune-o-Matic stall och strängfästet överst på halsen gör Ulrich Teuffel alla delar till Birdfish helt själv i sin verkstad i Neu-Ulm i Tyskland.

Detta gäller även mikrofonerna som är fem till antalet. På gitarren sitter bara tre men med i konceptet finns fem. Två single coils och tre humbuckers. Humbuckermikarna är olika starka i sin output för att ge gitarren olika karaktär. Att byta mikrofon är så enkelt att det är löjligt. Dra ut mikrofonkabeln till mikrofonen och lossa på en skruv på mikrofonskenans baksida och miken lossar. Gör sedan samma procedur baklänges med den mik du vill använda.

En fördel med detta system är, förutom att mikarna kan bytas ut, att de också kan flyttas längs skenan och vinklas. Jag vet inte hur många timmar jag fascinerades över detta i min jakt på ytterligare nya ljud.

På fiskens stjärt sitter kontrollmodulen som avslöjar det enda som Teuffel har snott rakt av från Fender, nämligen en femvägsomkopplare som fungerar exakt som den som sitter på vilken modern Strata som helst. Utöver det finns en volym- och en tonkontroll samt uttag för gitarrsladd.

Axelbandet fästes i axelbandsknoppar som sitter på baksidan i fiskens och fågelns respektive mun/näbb. För den som vill sitta tjänar fågelns ben som stöd i knät. Om man vill bära med sig gitarren finns en grymt fräck gigbag; fodrad och skräddarsydd i nubuck läder med axelband. Vill man ha den i handen sticker fågelns ben ut och fungerar nu som handtag. På sidan av gigbagen finns fickor för de extra resonansstavarna och mikrofonerna.

Spelbarhet och ljud
Att hänga på sig gitarren och börja spela var spännande. Inte kunde väl en sådan kufisk skapelse gå att spela på. Jojomän! Vikten var som en lättare Strata och hängde välbalanserad och fin. Om man skulle klaga på något är det att axelbandsknopparna kändes något små och jag kan tänka mig att det finns viss risk att man kan tappa gitarren.
Att spela i sittande läge var även det en behaglig upplevelse. Lite underlig var det dock att inte ha någon yta under/vid sidan av tunna e-strängen, för att vila vissa fingrar på. Det giorde att jag var ute och cyklade i början. En grymt konstig upplevelse. Det visade sig dock att människan är ett anpassningsbart djur och snart vevade jag på utan att känna mig annat än nöjd.

Det som imponerade mest var halsen och greppbrädan. En riktig "Karlsson på taket"hals - lagom rund och lagom tjock. En utsökt, lättspelad lönngreppbräda med en för ovanlighetens skull skön träkänsla. Alltså inte lager på lager med lack som annars brukligt är.

Möjligheten att byta mikar och kunna vinkla och byta positioner på dem ger gitarren en otrolig allsidighet. Med en medium hot humbucker vid stallet och single coil i mitt- och halsläge låter Birdfish som en välgjord Strata med bra mikrofoner. Inte alls olika den klang som James Tyler har i sin Dann Huff signature Classic. Med en hot humbucker i stalläge, mediumhot i mitten samt en lågnivå vid halsen fick jag en uppsjö av användbara klanger jag inte hört förut. Detta utöver eminenta mjuka jazzklanger från halsläget och röjande råriv från stallpositionen. Full pott!

Slutomdöme
Birdfish är en fantastisk skapelse och är utan tvekan ett steg framåt i utvecklingen av den elektriska gitarren. Det är min åsikt att Ulrich Teuffel har till fullo Iyckats med det han företagit sig. Roland skapade en virtuell gitarr i sin VG-8 där man på digital väg kan byta träslag, mikar och mikposition på gitarren. Teuffel har Iyckats pa mekanisk väg att bygga en verklig analog gitarr med aldrig tidigare upplevd variationsförmåga. Ulrich kommer att göra 500 stycken Birdfish. Han har ytterligare en modell som heter Coco (något mindre "far out") för den som inte har råd med eller vågar vara så modig att han köper en Birdfish.

written by Mats Nermark